Fibrocartilaginös emboli

Vi hade tänkt tälta och klättra den här helgen, men vi fick ändra de planera då Juno plötsligt drabbades av nåt som kallas fibrocartilaginös emboli. Jag var ute med Juno på onsdag morgon på en gräsplätt en liten bit hemifrån. Hon höll på att jaga en boll då hon plötsligt skrek till och rullade på rygg och var helt i panik och drog sen fram sig på bara frambenen medan bakbenen släpade bakom. Jag var vettskrämd och trodde att hon brutit ett ben, så jag försökte få henne att sitta still och ringde och väckte John som efter en stund kom med bilen för att hämta upp oss. Vi for direkt till en veterinär här i Oak Ridge.

Vid veterinären kunde de ganska fort konstatera att det inte var ett brutet ben utan något neurologiskt eftersom Juno inte kände något i ena benet. Efter att de konsulterat med husdjursneurologen vid UT var de ganska säkra på att det var fibrocartilaginös emboli (FCE), eller en slags stroke i ryggmärgen. Om vi hade tyckt det var ledsamt med ett brustet ben var det inget emot hur permanent det lät med nervskador. Medan Juno stannade hos veterinären för observation for vi hem och googlade och youtubade för att försöka få en uppfattning om hur prognosen ser ut. Då vi till kvällen tog hem en hund fullproppad med lugnande mediciner var vi ganska nedslagna och började mentalt förbereda oss på att vår fyrbenta rumskompis kanske skulle få leva trebent i resten av sitt liv.

Nästa morgon for vi tillbaka till veterinären, som ringde till UT:s veterinärskola för att se om vi kunde få en tid till deras fysioterapeut. Vi fick en tid direkt och åkte till Knoxville och en betydligt större veterinärklinik. Fysioterapeuten där hade sett många fall av FCE tidigare och berättade att många hundar blir så gott som återställda bara de får fysioterapi direkt. Hon sa också att Juno hade känt smärta i den lama foten då hon knep en tå med en tång och att det var ett mycket bra tecken. Hon sa t.o.m. att de tycker om FCE där eftersom det oftast slutar bra. Vi var helt otroligt lättade. Sen fick vi se dem jobba med Juno, bland annat på ett undervattenslöpband och i en pool.

Över julen är det nu meningen att vi ska göra fysioterapiövningar med Juno åtminstone tre gånger 30 min per dag. Hon sover som tur är i en bur för tillfället, men då hon är utanför buren måste vi hela tiden vakta henne eftersom hon inte är smart nog att fatta att hon inte kan gå utan stiger upp på tre ben och börjar gå och tappar balansen och ramlar ihop i en hög. Då hon ska gå håller vi upp hennes bakdel med en sele under magen. I början var hon väldigt tveksam till att uträtta sina behov på det här sättet, men det går helt okej nu. Det är kort sagt väldigt tidskrävande att ta hand om henne just nu och jullovet kom mycket lägligt. Den övervägande känslan är ändå lättnad över att det antagligen kommer att ordna sig till slut.

2 thoughts on “Fibrocartilaginös emboli

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s