Jullovet

Det går sakta men säkert framåt för Juno. Den första tydliga förändringen vi såg var att hon började dra bort foten då vi knep henne i tårna på det dåliga benet. (Det här var alltså en övning rekommenderad av fysioterapeuten – toe pinches – och inte bara djurplågeri för skojs skull.) Det här hände för kanske en vecka sen. För ungefär tre dagar sen började hon ibland placera foten rätt då vi gick med henne med selen under magen för att lyfta upp bakdelen, och också det har börjat gå bättre och bättre. Före det hade den bara hängt löst efter eller så hade hon stigit på ovansidan av foten, vilket ser hemskt otäckt ut. T.ex. så här har vi försökt träna med henne:

Det har varit över 20 grader varmt i ett par dagar, så idag tog vi Juno till en sjö i närheten för att hon skulle få simma av sig lite. Hon blev helt galen. Vi stod med hjärtat i halsgropen konstant då hon på tre och ett halvt ben rusade/haltade/skuttade ner i vattnet för att hämta pinnar och upp igen för att skaka av sig vattnet. Mellan simturerna placerade hon dock foten betydligt bättre än vi sett tidigare och då vi lät henne springa/studsa lite på en gräsmatta gick det så otroligt mycket bättre än vi förväntat oss. Fortfarande var vi förstås spända och oroliga för att hon skulle stiga fel och skada sig ännu värre, men samtidigt var det helt fantastiskt att se henne springa igen. Det verkar gå lättare då hon får röra sig snabbt – då hon ska flytta sig inomhus stiger hon fortfarande på ovansidan av foten väldigt ofta. I morgon ska Juno till fysioterapeuten igen och då får vi reda på hur den fortsatta rehabiliteringen ser ut. Här är ett par videor från idag:

Det hann ju vara jul också. På julafton skypade jag med familjen i Vasa och Hanna i New York och saknade dem massor. Jag undrar om det nånsin kommer att kännas som jul nån annanstans än hemma i Vasklot. Min julhemlängtan blev dock till en del lindrad av att få äta julmiddag med Johns familj. Jag bidrog med köttbullar (eller Swedish Meatballs som de kallas här) som uppskattades mycket och pepparkakor med blåmögelost där omdömet inte var lika odelat positivt. Jag fick ett stort paket från Finland av mamma och pappa. Salmiaken smakade himmelskt. Tyvärr har John börjat tycka om salmiak lika mycket som jag.

Ett annat tyvärr är att det inte blev nån New York-resa. P.g.a. Juno hade John valt att stanna hemma, men sen mellan 2 gånger 17 timmar i buss ensam och att Hanna började bli sjuk kom vi fram till att vi försöker på nytt lite senare i vår. Istället hade jag en riktigt jullovsdag igår och läste nästan en hel bok (Wild av Cheryl Strayed) på en dag. Det är länge sen jag haft ro att göra det. Det hade varit superroligt med en klättringresa eller Finland eller New York, men det känns också väldigt lyxigt med ett jullov där man hinner ha tråkigt (eller nästan i alla fall).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s