Bouldering i Zahnd

Vädret ändrar snabbt här. All snö har smält bort och eftersom de lovade soligt och varmt till den här helgen ville vi ut och klättra. Det blev bouldering i Zahnd den här gången. Zahnd är ett ganska okänt boulderingområde lite söder om Chattanooga. De mest populära klättringsområdena har guideböcker som berättar var rutterna finns och hur svåra de är, men för Zahnd finns det bara lite spridda fakta i olika hörn av nätet så vi promenerade omkring och klättrade på sånt som såg intressant ut (eller hade vitt kritdamm på sig från andra klättrare).

IMG_1817

Cool sten.

IMG_1822

Bouldering är klättring utan rep på låga höjder. Det började som träning för repklättring, men många sysslar nu enbart med bouldering. Ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med då jag bouldrar utomhus. Det kan kännas lite meningslöst att hitta på olika mer eller mindre komplicerade sätt att ta sig till toppen av en sten som ibland bara är två meter hög. Fast det samma gäller väl vilken sport som helst, inte minst repklättring. Det bästa är ändå att få vara utomhus och röra på sig, hur prutthurtigt det än låter. Och att bara fokusera på en sak och stänga av alla de tankar som vanligtvis snurrar på teman som jobb, hushållssysslor etc.

IMG_1820

 

IMG_1828

Här är ett par foton från en morgonpromenad med Juno tidigare i veckan. Vi har hittat ett nytt favoritställe att promenera, nära högspänningsledningarna på andra sidan den farliga vägen bredvid vårt hus. En morgon var det dimmigt och frost överallt och det kändes som om jag var med i en svensk deckare.

IMG_1812

IMG_1814

Advertisements

Cabin trip

Förra helgen bjöd Mareike med oss till en stuga i Smokie Mountains. Precis som min förra stugvistelse åt och drack vi gott och badade i badtunna. Den stora skillnaden var att sällskapet innehöll två bedårande bebisar på 4 och 7 månader. Åtminstone var de bedårande för mig som fick lämna bort dem till natten. Det var avslappnande att hänga på stuga. Som skidsemester utan skidande och badtunna istället för bastu.

DSC_0432_2

IMG_1804

DSC_0502_2

IMG_1796

DSC_0578_3

Snow day

Nu snöar det! Det väntas komma över fem centimeter snö på en dag, vilket i de här trakterna betyder stängda skolor och universitet. Vi bor uppe på kullen av en stor backe och medan jag sitter i trygghet i vardagsrummet är det många bilar som försöker slira sig upp för backen mellan andra bilar som fastnat. Det är långt ifrån alla som har möjlighet att stanna hemma trots att vägarna är dåliga.

IMG_1789

IMG_1793

IMG_1792

Mera North Ridge Trail

Hundrehabiliteringen fortsätter. För att träna Juno att gå har vi utforskat nya delar av North Ridge Trail under tredagarshelgen. Det här är alltså en vandringsled som går förbi bara fem minuter från vårt hus bakom en Shellstation. Delen bakom Shellstationen är den överlägset skräpigaste. Ändan längst österut som vi testade igår är den trevligaste hittills.

Annat som hänt är att Amanda som flyttade till Arkansas för två månader sen var på besök i helgen och vi var ett stort gäng som for på karaoke och nattklubb. Aleksi som jag jobbade med på acceleratorlabbet flyttade hit den här veckan för att göra en postdoc vid ORNL. Vi är därmed fyra acclabbare här för tillfället, vilket måste vara rekord.

IMG_1787

Selfie från min North Ridge-promenad idag. Några minusgrader.

Back to work

Idag var det slut på semestern och de underbart lata jullovsdagarna. Universum ville nog skicka mig lite uppmuntran och tröst för jag fick en positiv referee-rapport i mailen direkt från morgonen. (Det här betyder alltså att de godkänner att min vetenskapliga artikel publiceras.) Sen anmälde jag mig också till en konferens i Nashville i februari och började fundera på vad jag ska presentera där. Bra med mjukstart på jobbandet. John började också sitt nya jobb idag som postdoc vid ORNL.

Den senaste veckan har Juno börjat gå på riktigt igen, även om hon ännu haltar. Vi gick till och med på en kort skogspromenad igår. Det är lätt att jämföra med hur hon var före skadan och bara se haltandet och den lite dåliga balansen, men med tanke på att hon inte alls lyfte det ena bakbenet för bara två veckor sen är det ganska otroligt hur snabbt det går framåt.

Eftersom min läsning nästan kom upp i bokbloggartakt under jullovet tänkte jag passa på att skriva om böckerna jag tillbringade lovet med.

Först läste jag Wild av Cheryl Strayed, ett lån av Ane, som är tokig i extremsporter och utomhusliv. Den handlar om en kvinna som förlorar sin mamma i cancer och skiljer sig och bestämmer sig för att vandra i tre månader på Pacific Crest Trail för att typ hitta sig själv. Jag var nästan helt ointresserad av delarna som handlade om hennes mammas cancer, däremot var det jätteintressant att läsa om vandringsbekymren och -utrustningen och gemenskapen med de andra vandrarna. Trots att jag ofta tycker det är tråkigt med vandring blev jag plötsligt väldigt sugen på att göra en flera dagars vandring.

Efter Wild hittade jag Fear of Flying av Erica Jong i min boksamling. Köpt på McKay Used Books för hela 10 cent tydligen. Den liknade Wild på så sätt att den är berättad av en kvinna under 30 som försöker ”hitta sig själv” och är gift men längtar efter nåt annat. Under hela läsningen försökte jag komma underfund med om jag tyckte om boken eller inte. Det kanske helt enkelt blev lite överdos av ”hitta sig själv”-ängslighet med de här två böckerna efter varandra.

Det blev ännu en tredje biografisk bok, nämligen I Know Why the Caged Bird Sings av Maya Angelou. Den handlar om författaren Maya Angelous uppväxt i ett segregerat USA. Jag gillade den mycket och jag gillade Maya i boken. Hur hon hämnas på den vita kvinnan hon jobbar för som hittar på ett kortare namn att kalla henne. Eller hur hon kör hem från Mexico med sin slockande far i baksätet utan att nånsin ha kört bil tidigare. Jag ska försöka leta efter fortsättningsdelarna då jag går på antikvariat.

Efter tre kvinnor och tre biografiska böcker av författare köpte jag igår Colorless Tsukuru Tataki av Haruki Murakami. Det är den första boken jag läst av Murakami och hittills tycker jag mycket om den. Hoppas att läsivern håller i någorlunda trots att semestern är över.