Jag visade upp foten hos ortopeden igen imorse. Som vanligt kom jag på en massa frågor jag borde ställt och symptom jag borde berättat om två minuter efter att jag kommit ut från mottagningen, men lite info fick jag i alla fall. Jag frågade om han tyckte att det verkar bli bättre i normal takt, och han sa att det antagligen var en liten fraktur i vristen i alla fall som var för liten för att synas på röntgenbilderna. Jag tolkar alltså det som att det verkar gå lite långsammare än om det bara hade varit en stukning. Han tyckte att jag kan gå i fysioterapi typ en vecka eller två till. Om en månad far jag och visar upp foten igen om det inte är bra till dess.
Jag måste bli bättre på att förbereda mig med saker jag vill fråga om hos läkaren och vägra gå före jag känner mig färdig. Det känns alltid som att jag slösar med deras tid då jag är där och då insisterar jag inte på att ta upp mer tid genom att fråga dumma frågor eller beskriva i vilka situationer det gör ont. Läkaren känns som en auktoritetsfigur som vet bättre än jag vad som behöver undersökas och då vill jag inte sjåpa mig och slösa hens dyrbara tid. Den här läkaren är dessutom extra kortfattad och berättar ingenting som man inte specifikt frågar om. Kanske jag måste öva förhalningsstrategier med rollspel eller nåt innan jag far tillbaka, om jag behöver fara tillbaka. Peppa mig själv till att kanske till och med få tio minuter med läkaren.