Michal och Ivana hade hyrt bil och plockade upp oss från flygfältet i Wien och vi körde ungefär en timme till deras fina lägenhet i utkanten av Bratislava i Slovakien. (Jag fick krycka mig uppför mången trappa i Slovakien och det började med Michals och Ivanas lägenhet som var i två plan på fjärde våningen utan hiss.) Vi for till centrum av Bratislava för att äta en sen middag och träffa Zuzana och Veronica, som vi också lärt känna då de varit på utbyten till ORNL.
Nästa dag delade vi på oss så att Michal och John for och klättrade, medan vi andra turistade i Bratislava. Vi tog en buss till gamla stan i Bratislava och promenerade omkring och beundrade de gamla byggnaderna och kyrkorna. Det här området påminde lite om gamla stan i Tallin.
Vi åkte också upp i utkikstornet med utsikt över centrum och Donau.
I bakgrunden syns Bratislavas slott.
Mot kvällen packade vi alla in oss i bilen och körde två timmar till Bojnice till Ivanas barndomshem (tre våningar). Hennes familj har en stuga i alpstil (tre våningar) utanför Bojnice som vi fick övernatta i. Vi grillade bacon och drack Tatratea.
Nästa dag åkte vi tillbaka till Ivanas föräldrars hus där vi blev bjudna på frukost. Vi åkte in till Bojnice för att se dess medeltida slott och marknaden utanför.
Mot kvällen tog vi avsked av Ivanas familj och körde tillbaka till Bratislava. Vi åt middag vid en restaurang uppe i stadens TV-torn med utsikt över hela staden.
Nästa morgon hade vi tight schema. Vi skulle ta båten från Bratislava till Wien och jag hade ännu inte överlämnat pappas brev till hans vän i Bratislava som han inte träffat sen 80-talet. Halv nio på söndag morgon stod vi därför nedanför deras lägenhet och ringde på portknappen. Och de var hemma! Det var ett bisarrt men roligt möte. Tyvärr var vi tvungna att rusa för att hinna med båten, men jag är glad att vi träffades som hastigast i alla fall.
Så tog vi båten till Wien. Ivana förevisar Kofola, Slovakiens Coca-Cola.
Det fanns en massa slott och slottsruiner i Slovakien, men det här är tydligen den ultimata symbolen för landet där det ligger vid gränsen mellan Slovakien och Österrike.
Vips så var vi i Wien. Wien var jättevackert och jättehett. Vi promenerade omkring och beundrade staden så länge vi orkade.
Till exempel Stefansdomen.
Ganska skönt med skjuts ändå hehe.
Sen var det dags att ta avsked av Michal och Ivana och tacka dem för allt de planerat och ordnat och visat. Det var en fullspäckad långhelg trots att vi inte kunde fara och vandra eller klättra. Då vi kom till hotellet somnade vissa i ren utmattning. Tur att vi ändå orkade gå de två kvarteren till Cafe Landtmann, för vi fick en suverän sista middag i Europa.
Tafelspitz.
Och så bakelser förstås.
Fiilisen under flygresan hem till Tennessee.
knoxvilledagboken 