Fiscal year loppu slut

Projektet jag jobbar med har oftast deadlines i slutet av september, och varje år vid den här tiden tänker jag att vi får gjort lika mycket på en månad i september som på tre månader annars. Det känns bra att vara produktiv, men det skulle nog inte funka att jobba på i samma takt hur länge som helst. Efter ett par stressiga veckor är nu äntligen projektet och rapporten färdiga och jag ska försöka jobba lite mer på halvfart några dagar i alla fall.

MRI:n av min fotled blev flyttad från igår till måndag, så jag får vänta ännu några dagar på att få veta hur det står till med den. Det har varit rätt jobbigt att gå den senaste veckan. Ibland då det gör mer ont blir jag på dåligt humör då “alla andra” är ute och klättrar i det härliga höstvädret eller planerar vandringstur medan en tur till matbutiken känns som en lång promenad för mig. Jag klättrade lite i lördags, men det känns som om det gör foten värre, så jag tror jag väntar på MRI-resultaten före jag sportar igen. Tålamod tålamod!

Advertisements

Listan på köksmaskinerna

Köksmaskinssituationen börjar bli ohållbar i vårt hushåll. Förutom att vi förstås hade en del dubbelt då vi flyttade ihop i november så har vi på något konstigt sätt blivit ägare till fyra apparater till på mindre än ett år. Jag blir tokig på alla maskiner. Det finns inte plats varken på avställningsytorna eller i skåpen, så köket svämmar över av olika delar som alla har sina egna rengöringsinstruktioner. Jag tycker absolut att det är betydligt trevligare att göra hushållssysslor då man har rätt redskap, men det finns också en massa redskap som är totalt onödiga. Det känns så himla dumt och slösaktigt att ha en massa saker vi aldrig använder.

I alla fall, här är topplistan på köksmaskiner från nödvändigaste till onödigaste:

  1. Riskokare. Vi har en billig riskokare som John hade köpt från Aldi (typ Lidl). Jag var väldigt skeptisk och tyckte det verkade skitonödigt, men det är superenkelt att göra ris och det blir precis som på restaurang. Du bara sätter i rätt mängd ris och vatten och trycker på en knapp och riskokaren till och med vet när det är färdigt och stänger av sig själv.
  2. Vattenkokare. Mycket snabbare än att koka vatten på spisen förstås, men vi använder den också för att koka vatten till kaffe.
  3. Mikro. Jag har levt utan mikro från att jag flyttade hemifrån tills vi skaffade en för ett halvår sen och det går hur bra som helst, men mycket är enklare med mikro. Till exempel värma rester, smälta smör, värma mjölk, tina kött.
  4. Brödrost. Jag har alltid brödet i kylskåpet och fräschar upp det i brödrosten.
  5. Mixer. Vi fick en NutriBullet i julklapp av Johns mamma. Den stod oanvänd ända tills augusti, men sen John började ändra sin diet gör han smoothies så gott som varje dag.
  6. Slow cooker. Nu kommer vi till de mer onödiga apparaterna. Den här har John ärvt och jag använder den en gång i halvåret för att göra pulled pork.
  7. Matberedare. Det är bra att ha antingen en mixer eller matberedare, men åtminstone vi behöver inte båda. Båda har dessutom minst tio delar med vassa blad och elektronik och metall och plast. Jag känner hur pulsen stiger bara jag tänker på det.
  8. Keurig kaffemaskin. Present från en släkting som blir sårad om man vill byta presenter. Använd typ fem gånger.
  9. Toaster oven. Bor i garaget. Brödrosten gör samma jobb men tar fem gånger mindre plats.
  10. Smörgåsgrill. Bor i garaget.

Usch nu får jag ångest över allt skit vi har. Kanske det är dags att dra igång nåt slags rensningsprojekt och sälja eller ge bort allt extra.

Återbesök 2 hos ortopeden

Förra veckan kändes det som om min fot började reda upp sig och jag till och med sa åt fysioterapeuten att jag inte behöver gå på fysioterapi längre. Men så kom helgens födelsedagsfest och jag vadade i en flod och dansade en hel del och sen i söndags haltar jag igen och varje steg gör ont. Återbesöket hos ortopeden på måndagsmorgonen kom därför lägligt.

Jag var lite frustrerad efter förra besöket och tyckte inte han undersökte mig ordentligt, men den här gången verkade han ta det på allvar, kanske för att det gått över två månader sen min stukning nu. De röntgade igen för att utesluta benbrott och sen bokade de tid för magnetröntgen till nästa vecka. Läkaren sa att även om de ser nånting på magnetröntgenbilden så är det bara i vissa få fall som man behöver operera. På sätt och vis känns det lite onödigt att magnetröntga om det troligtvis inte finns nån behandling, men å andra sidan vill jag gärna veta vad som är fel i foten. Jag hinner ju ännu fundera och känna efter (och kolla hur mycket jag måste betala själv).

Födelsedagsveckan

Nu är jag 30! Det blev en trevlig start på mitt fjärde decennium, så månne inte det blir ett bra ett. Jag fick nån slags donitsstilleben av John på själva födelsedagsmorgonen.

img_2525

På kvällen åt vi på ett BBQ-ställe vi velat testa länge. Vi var de enda kunderna, så det var nästan som att vi bokat hela stället för vår privata middag.

img_2529

img_2537

På lördag ställde vi till med födelsedagskräftskiva vid en stuga i Townsend. John och jag hade lagat sångblad och nån slags akvavit och skaffat kräftor och räkor i mängder. Istället för snapsvisor sjöng vi UT:s kampsång Rocky Top och Do your ears hang low?. Två hela bilder tog jag.

img_2544
Gänget dukar.
img_2545
Återvinning av möhippedekorationer…

Amandas bachelorette party

Skönt med ledig måndag (Labor Day) efter helgens bachelorette party i Nashville. Vi hade hyrt ett hus via Airbnb där vi alla samlades på fredag kväll. Fotona är från lördagen då vi hade picnic med vinsmakning och lingerie party vid en vingård en halvtimme från Nashville. Härlig helg med härliga vänner.

IMG_2454

Vingården ägs av Brooks från Brooks and Dunn. Ganska hunkig.

IMG_2461

IMG_2464

IMG_2473

År och dar

Tid är konstigt. Vi tog avsked av gruppens forskningsprofessor i fredags. Han började som postdoc för elva år sedan, och nu lämnar han gruppen för att bli assistant professor vid ett universitet på västkusten. Det är nog inte många forskare som varit så länge på samma ställe direkt efter doktorsexamen. Men jag är på god väg hehe.

Om två veckor fyller jag 30 år. Det känns helt okej. Jag brukar oftast strunta i mina födelsedagar, mest för att det känns jobbigt att vara festföremål, men i år tänkte jag faktiskt ordna fest. Det blir nån slags kräftskiva/shrimp boil på en mysig stuga en timme härifrån. Jag tror det blir bra!

Den här helgen blir det också fest, för vi firar Amandas möhippa i Nashville. Amanda är den största orsaken till att jag känner folk här som inte är forskare eller klättrare (eller män). Nu för tiden bor hon i ett dry county i Arkansas, men den här helgen är alla återförenade igen.