Det har gått så länge sedan jag bloggade att jag bara måste börja på, annars blir det aldrig av. Efter en höst med jobbande och en decembermånad av resande har jag nu landat i den sköna tillvaron hemma som föräldraledig. När den största stressfaktorn är att bebisen äter dåligt med annan mat än bröstmjölk så är det ganska bra. Okeeej, det skulle inte vara helt fel att inte behöva amma på natten, men oftast måste jag “bara” vakna två gånger per natt. Vi samsover fortfarande, så jag behöver knappt ens vakna för att mata henne.
På många sätt är det lättare att vara hemma med en åtta månader gammal bebis än en på tre månader. Hon är numera nöjd att åka barnvagn ganska långa sträckor (vi har använt sittdelen ganska länge redan). Hon kan sitta på golvet och undersöka nåt intressant föremål en god stund medan jag typ hänger tvätt. Däremot börjar hon gråta förtvivlat om jag går utom synhåll ens för tio sekunder. Opraktiskt som sjutton. Dock smickrande att vara så behövd. Men väldigt opraktiskt. Sen är det ju det där med maten. Det var ju verkligen smidigt så länge bröstmjölk var allt som behövdes. Men fördelarna överväger.
I vår kommer vi att gå på babysim på tisdagar och så kommer vi säkert gå på öppna förskolan ibland. Jag fantiserar också om att starta diverse projekt här hemma och börja inreda eller fixa i trädgården, men det är möjligt att det mest blir fixande på temat barnsäkra.
knoxvilledagboken 