Vår i trädgården

Medan Emilia sover i vagnen passar jag på att arbeta i trädgården. Vi har lyxproblemet att ha en stor trädgård. Och dessutom en trädgård som senast blivit kärleksfullt planterad och vårdad av ett par pensionärer. Nu är den utelämnad till två trädgårdsrookies som knappt kommit över chocken över att bli föräldrar.

Vi hade väl koll på att man måste klippa gräsmattan ganska ofta. Men med varje ny årstid upptäcker vi nya trädgårdssysslor vi inte visste fanns. Till exempel ser häckar inte ut som häckar om inte någon sätter stopp för alla bångstyriga nya skott som tror det är fritt fram att skjuta ut. Och man kunde ju tro att fruktträd skulle bilda en lämplig mängd frukt anpassad till vad grenarna kan bära, men då skulle man ta gruvligt fel!

Med vårens antågande har jag i alla fall upptäckt att rabatten med perenner vaknar till liv helt av sig själv och gröna blad av lika sorter sticker upp här och där. Det som inte händer av sig själv är att de vissna fjolårsblommorna tackar för sig och självmant ger plats. Men efter en bebis-tupplur här och en halvtimme där har jag nu städat upp i den största rabatten i alla fall. Har ingen före-bild, men hur som helst, voilà!!

Bara resten kvar…

Tiomånadersbebisen

Pekar med pekfingret.

Går med lära gå vagn.

Plockar i sig t.ex. ärter och majs med tummen och långfingret. Bröd är dock favoritmaten.

Äter gärna plockmat och mindre gärna sånt som kommer flygande på sked. Idag började jag leka med tanken att ge upp med att få ungen att äta gröt till frukost. Vi gav det ändå över fyra månader (!!).

Dricker ur pipmugg genom att dingla den från ena handen och hitta pipen med munnen.

Vinkar förtjust med handen vänd mot sig så fort det ges tillfälle.

Sover nån timme på förmiddagen, nån på eftermiddagen och sen typ från sju till sju då hon vaknar från tre till sjuttitusen gånger men somnar snabbt om om hon får napp eller bröstet.

Maten är det som orsakar mest huvudbry. Får hon nu i sig all den näring hon behöver från det lilla hon äter utöver bröstmjölken? Jag tycker att sömnen funkar bra, men det känns som att jag “borde” sluta amma på natten (enligt t.ex. BVC-sköterskan). Då kanske hon också skulle äta mer riktig mat. Vi har låtit henne styra mat och sov-klockan hittills och är helt rookies på att försöka “styra upp”. Hoppas det magiskt löser sig av sig själv…

Lill-chefin