Pekar med pekfingret.
Går med lära gå vagn.
Plockar i sig t.ex. ärter och majs med tummen och långfingret. Bröd är dock favoritmaten.
Äter gärna plockmat och mindre gärna sånt som kommer flygande på sked. Idag började jag leka med tanken att ge upp med att få ungen att äta gröt till frukost. Vi gav det ändå över fyra månader (!!).
Dricker ur pipmugg genom att dingla den från ena handen och hitta pipen med munnen.
Vinkar förtjust med handen vänd mot sig så fort det ges tillfälle.
Sover nån timme på förmiddagen, nån på eftermiddagen och sen typ från sju till sju då hon vaknar från tre till sjuttitusen gånger men somnar snabbt om om hon får napp eller bröstet.
Maten är det som orsakar mest huvudbry. Får hon nu i sig all den näring hon behöver från det lilla hon äter utöver bröstmjölken? Jag tycker att sömnen funkar bra, men det känns som att jag “borde” sluta amma på natten (enligt t.ex. BVC-sköterskan). Då kanske hon också skulle äta mer riktig mat. Vi har låtit henne styra mat och sov-klockan hittills och är helt rookies på att försöka “styra upp”. Hoppas det magiskt löser sig av sig själv…
knoxvilledagboken 
Jag har läst en enda bok om föräldraskap under min tid som mamma och det var “My Child Won’t Eat!” av Carlos Gonzalez. Titeln är usel, jag skulle aldrig ha läst den om inte en kompis så varmt rekommenderat den. Läs den 🙂 Borde vara obligatorisk för alla som någonsin skall sitta med vid en måltid med barn. A och o: tvinga aldrig ett barn att äta, använd aldrig lek (båt som kommer lastad) eller distraktion (leksaker, paddor) för att fa barn att äta, de äter nog när de är hungriga och väldigt väldigt sällan äter de för lite för att klara sig. Om jag kommer ihåg rätt var just den där åldern ganska krånglig med ätandet. Egen sked i handen bara, köket kommer att se ut som ett slagfält men sen har du en 1-åring som äter helt själv och det är en stor lyx! 🙂
LikeLike
Tack för tipset, ska kolla upp den! Ja det är väl nog bara att fortsätta erbjuda mat och ta det med ro 🙂
LikeLike