Tre veckor

Min första vecka ensam hemma med lillon går mot sitt slut. Det kanske är lite tidigt att börja prata om några rutiner, men lite mönster börjar jag skönja i dygnsrytmen. De längsta sovpassen brukar vara ett sex timmars pass på natten och ett två timmars pass i bärsjalen före lunch. Ibland kan vi också få till en längre tupplur i bärsjalen sent på eftermiddagen. Vagnen är inte någon favorit alls, men så har det ju också varit väldigt hett ute de senaste veckorna. Däremellan är det mest amma vagga byta blöja och kanske någon kort tupplur.

Sen måste jag få klaga lite på den svenska byråkratin. Jag ringde Försäkringskassan för fjärde gången sen i februari, då jag först skickade in ansökan om föräldrapenning och utredning om försäkringstillhörighet. De utreder alltså först om jag hör till det svenska socialskyddet och sen börjar de behandla ansökan om föräldrapenning. Den här gången fick jag veta att behandlingstiden för försäkringstillhörighet är tre-sju månader (!) och under den här tiden får man bara snällt vänta på sina pengar. Arrgh.

Advertisements

Hej från babybubblan

Vår stora lilla tjej på 3780 g och 49 cm föddes till slut torsdagen den 10:e maj kl. 16.10, nästan två dygn efter att vi först kommit till förlossningen. Jag kommer säkert att skriva en lång berättelse om förloppet när jag hinner.

Just nu ville jag mest säga hur tacksam jag är för alla mammor som pratat och skrivit om amning och hur mycket tid det tar och hur ont det kan göra. Det är precis så jobbigt som ni sa! Varken mer eller mindre. Men det hade säkert känts mycket mer jobbigt om jag inte hade varit förberedd på att livet ganska långt kommer att kretsa kring amningen. Åtminstone så här fem dagar in.

Ingen bebis ännu

Mitt beräknade datum kom och gick för tre dagar sedan. Jag har haft sammandragningar i två veckor, men de gör inte ont. Det finns fortfarande mycket att göra i huset, så jag är helt okej med att vara gravid några dagar till om det behövs.

Under vappenhelgen gjorde vi ett alldeles för långt besök till Ikea och beställde en soffa från Mio. Mitt sista (?) stora stressmoment har varit att gräset i trädgården växer och vi inte har någon gräsklippare, men i förrgår slog vi till på en. Då kände jag mig verkligen som en låtsas-vuxen i för stora skor.

Trädgården är en av grejerna vi föll för med huset och det är spännande att se vad som börjar växa. Det finns bland annat ett gammalt päronträd och ett par unga äppelträd. Jag har också identifierat ett område med hallonris och en rabarberplätt. Längs en kant av trädgården ser det ut som om det kanske växer smultron. Spritt över hela trädgården finns områden som man kanske skulle kalla blomrabatter. Det växer blommor i dessa rabatter, men vad som är planterat eller vilt eller bara ogräs vet jag inte. Veckan vi flyttade in var det mest påskliljor som blommade och just nu är det röda och gula tulpaner lite här och där. Plus ett par sorter till som jag inte kan namnen på. I Eslöv kändes det som en del av trädgårdarna var klippta med nagelsax och buskarna klipptes i olika geometriska former, så jag uppskattar att det är lite mer hipp som happ häromkring så vi inte behöver skämmas om vi inte orkar rensa ogräs precis varje vecka.

ptr

ptr

Sist ett par bilder från första maj, då vi körde en halvtimme söderut till Skanör och Falsterbo och en fin hundbadplats där Juno fick simma. Det var lite över 10 grader och blåsigt, så vi fick ha stranden för oss själva.

Öresundsbron i bakgrunden!

Flytten till Malmö

Nu har jag varit Malmöbo och föräldraledig i två veckor. Första veckan gick nästan helt åt till att tömma och städa huset i Eslöv. Till all lycka hade vi bär- och städhjälp av Hanna och André under själva inflyttningshelgen, annars vet jag inte hur vi hade fixat det. Allt utom köket är ännu ett enda kaos inomhus, men vi har istället suttit mycket i uterummet nu när vi hade några soliga dagar.

Den här veckan har jag tvättat babykläder och barnvagnen, men mest har det varit fokus på Johns körkort… Körkort utfärdade utanför EU är bara giltiga i ett år från att man flyttat till Sverige, sen är man tvungen att ta svenskt körkort enligt samma procedur som de som tar körkort för första gången. Däri ingår att punga ut ca 3000 kr för riskutbildning med halkbana och en föreläsning om alkohol och andra riskfaktorer. SEN är man redo att ta teoriprovet och köra upp. Dock fanns det inga lediga tider för att göra teori- och körprovet här i trakterna förrän i september, så John fick ta sig ända till Göteborg för att kunna fixa körkortet innan mitten av maj. Heja Sverige. Som tur är klarade han båda på första försöket!

Den här helgens projekt är att hitta en soffa. Att provsitta en massa soffor är inte jättekul som höggravid klumpeduns, men det är värre att vara utan soffa.

Jag, bulan och Crocsen. John köpte matchande Crocs till oss när vi flyttade in i huset. Vi har verkligen gått all in på Svenssonlivet.

Svärmor på besök och flytten närmar sig

Nästa vecka flyttar vi till vårt hus! Och samtidigt blir jag föräldraledig! Påskhelgen kom väldigt lägligt och vi har haft tid att både vila och förbereda inför flytten.

Johns mamma Dianna for hem i onsdags efter en dryg vecka i ett kallt Skåne. Medan jag jobbade turistade John och Dianna i Köpenhamn och Malmö. Under helgen tog vi färjan från Helsingborg till danska Helsingör och såg Kronborgs slott och konstmuseet Louisiana. Färjan var precis som vilken färja som helst med sprit- och godisshop och restauranger, men resan över tar bara 20 minuter. Om man vill äta nåt annat än en snabb korv får man därför “tura”, det vill säga åka fram och tillbaka några gånger.

I Köpenhamn

Omöjlig hund med sin farmor

John och Dianna framför Kronborgs slott

Streetfood i Helsingör

Jag är nu 36 veckor gravid och ska alltså bara jobba till slutet av nästa vecka. Efter att vi köpte barnvagn och babyskydd till bilen i början av året har vi lagt babyshoppandet åt sidan och bara försökt vada genom allt pappersarbete och alla beslut kring flytten, men när Dianna var här åkte vi på en liten shoppingrunda för att skaffa lite nödvändigheter till bebisen. Det gjorde mig lätt stressad över tanken på alla bebissaker och möbler vi behöver. Det enda vi kommer att ha i möbelväg i nya huset är vår säng och ett köksmöblemang. Åtminstone en soffa att hänga i med bebisen kunde säkert vara bra. Eller en bekväm gungfåtölj som Dianna tyckte vi skulle skaffa med tanke på amning och nattande av bebis. Jag får väl helt enkelt boa/shoppa så in i Norden från det att jag slutar jobba tills bebisen bestämmer sig för att titta ut.

Gravidupdate 33 veckor

Jag och magen var på tillväxtultraljud igår. Bebisens mått var typ mitt på tillväxtkurvan och allt såg bra ut. Den väger redan över 2 kg! Halsbränna är fortfarande det mest irriterande besväret, så det kunde ju verkligen vara värre.

Och tur är väl det att bebisen verkar må bra där den är, för all fokus just nu är på papperskrigandet med banklånet och flytten. Vi är verkligen inte redo om bebisen skulle komma för tidigt. På måndag kommer Johns mamma Dianna på besök och stannar i tio dagar, så då får vi ta en välbehövlig paus från flyttstressandet och försöka se skönheten i Skåne i mars 🙂

För att rädda den här ointressanta uppdateringen kommer här en bild från när Juno var extra tillgiven för nån vecka sen.

 

En kylig helg i Aarhus

Det blev plötsligt vinter här nere i söder och vi har fått njuta av snö i några dagar. Förra helgen, som råkade vara den kallaste hittills den här vintern, besökte vi lillebror André i Aarhus där han är på utbyte vid Det Jyske Musikkonservatorium och får vara med om en massa coola grejer. Med bil tog det knappt fyra timmar från Eslöv genom platta landskap i Skåne och Danmark, med avbrott för broarna över Öresund, Stora Bält och Lilla Bält. Vi hittade ingen hundvakt, så Juno fick komma med och bo på hotell med oss.

Vi plockade upp André i hans studentlägenhet där 12 studeranden delar kök och vardagsrum.

Sen tog vid en tur in till centrum och promenerade omkring i museibyn Den Gamle By tills vi fick för kallt och drog vidare. Det var ont om hundvänliga restauranger i Aarhus, så det blev pizza och tupplur på hotellrummet före vi gick på bio på kvällen. Black Panther på IMAX 3D var en urbra bioupplevelse.

På söndagsmorgonen kände André sig krasslig, så John och jag for på tumanhand till konstmuseet ARoS med dess regnbågspanorama med utsikt över Aarhus. ARoS mest kända verk är säkert skulpturen Boy, men det fanns en massa annat intressant också för mig som inte är någon jätteflitig museibesökare.

Till sist en fotosession uppe i regnbågspanoramat.

Efter museet hämtade vi mat och hängde hos André en stund före det var dags att köra hemåt. Det var roligt att hälsa på och åka på en minisemester före vi går all in på förberedelser för flytt och bebis.

Tredje trimestern är här

Jag hade ingen graviditetsdiabetes, men mitt blodtryck hade gått upp, så barnmorskan ville att jag skulle vara uppmärksam på varningstecknen på havandeskapsförgiftning. Alltid finns det något att oroa sig för.

Så här i början på tredje trimestern börjar jag känna av graviditeten på fler sätt än att magen växer. Ett par kvällar har mina armar domnat bort på ett väldigt obehagligt sätt och den här veckan har jag gått omkring med halsbränna och lite smärtor här och där. Det börjar nog bli lite mer som jag trodde att det skulle vara att vara gravid.

Och på tal om krämpor. Här i Sverige bestämmer du själv hur långt före beräknat datum du börjar föräldraledigheten, dock tidigast 60 dagar före, men du måste meddela arbetsgivaren två månader på förhand. (Det går kanske att ändra sig senare.) Marie i vecka 28 mådde i alla fall bra och tyckte att ungefär två veckor före verkade rimligt eller på gränsen till onödigt tidigt. Det blir spännande att se vad Marie i vecka 38 tycker.

Hej februari

Februari är äntligen här och det märks att det blir ljusare för varje dag som går. Nu har jag jobbat fem veckor på nya jobbet och det börjar kännas som vardag. Speciellt efter att Juno började hunddagis har rutinerna fallit på plats. Juno verkar glad att komma till hunddagiset och glad då vi hämtar henne och jätteglad att ta en tupplur då vi kommer hem.

Jag trivs jättebra på jobbet så här långt. Jag har varken för mycket eller för lite att göra och får koda hela dagarna, men blir inte lämnad vind för våg heller. Kollegerna är trevliga och det känns lätt att komma in i som ny. De närmaste två veckorna kommer att vara lite annorlunda, för då kommer jag att gå utbildningar med andra nyanställda på företaget och sitta på föreläsningar från åtta till fem nästan varje dag för att typ lära mig använda mjukvaran som vi utvecklar.

Men före det tidigt på måndag morgon ska jag till MVC på rutinkoll med glukosbelastning för att se om jag har graviditetsdiabetes. Och eftersom jag alltid tar ut alla slags besvikelser och katastrofer i förskott har jag redan ställt in mig på graviditetsdiabetes och kommer att fira om jag nu mot förmodan inte skulle ha diabetes. Kanske med en fastlagsbulle eller nåt annat för tillfället passande. Runebergstårta tror jag blir svårt att få tag på.

Det känns absurt, men det börjar vara dags att meddela arbetsgivarna våra föräldraledighetsplaner, så vi har suttit lite och spekulerat och räknat pengar och dagar. Vi räknade till exempel ut att det är ekonomiskt fördelaktigt om bebisen orkar vänta minst sex dagar efter det beräknade datumet, eftersom John då kommer att ha jobbat ett år på sitt jobb och vara berättigad till föräldralön. Så tips på hur man inte startar en förlossning tas tacksamt emot. Nånej skoja bara. Det blir nog bra ändå.

Gravidfashion och hunddagis

John var hemma i Tennessee i en dryg vecka och kom hem med kappsäcken full med gravidkläder och babykläder (det här låter som en överdrift, men det är det inte). Det som John trodde var försenat julfirande med hela släkten visade sig vara kombinerat julfirande och lite baby shower. Och eftersom det här var en amerikansk baby shower och amerikaner inte tror på lagom så fullkomligen drunknar vi nu i små bodyn och andra yttepyttekläder. Jag fick se en jättesöt och rörande video från när John öppnar påse efter påse med minikläder inför släktingarna och undrar om vi faktiskt behöver så mycket och alla mammor på plats bara skrattar och ser menande på varandra.

Johns mamma Dianna hade också insisterat på att köpa en hel hög med gravidkläder åt mig. Som den praktiskt (och ekonomiskt!) lagda person jag är hade jag tänkt att det är ju ändå rätt kort tid man är gravid så jag klarar mig säkert med två par gravidjeans och ett par skjortor utöver mina normala kläder. Jag har nog tagit lite stolthet i att handla så lite gravidkläder som möjligt. Lite som om det hade varit fult, och inte anstå en modern kvinna (lol), att gå all in på graviditeten och moderskapet. Vilket låter väldigt dumt nu när jag sätter ord på det.

Men tack vare svärmor har alltså min gravidgarderob nu mer än fördubblats och jag får motvilligt erkänna att tröjor med plats för magen faktiskt är superbra (och då är min mage inte jättestor ännu). Även om jag får på mig mina vanliga tröjor börjar fler och fler bli för korta och jag får gå och dra ner dem hela tiden eller använda de få mer tältliknande skjortor jag har. Jag har alltså kommit till den banbrytande insikten att kläder med rätt passform är bättre än kläder med fel passform. Bra där.

In other news så ska Juno börja på hunddagis i övermorgon! Eller vi ska i alla fall testa ha henne på hunddagis och se om hon trivs. Det är stressigt som det är att börja nytt jobb, men det har inte precis blivit enklare av att koordinera jobbresorna och hundrastandet med John som också jobbar i Lund, speciellt som vi bara har en bil och resan tar 20 minuter med bil och en knapp timme med kollektivtrafik. Med hunddagis blir det förhoppningsvis mindre stress och mindre dåligt samvete. Vi håller tummarna för att hon trivs och kommer överens med de andra dagishundarna.