Flytten till Malmö

Nu har jag varit Malmöbo och föräldraledig i två veckor. Första veckan gick nästan helt åt till att tömma och städa huset i Eslöv. Till all lycka hade vi bär- och städhjälp av Hanna och André under själva inflyttningshelgen, annars vet jag inte hur vi hade fixat det. Allt utom köket är ännu ett enda kaos inomhus, men vi har istället suttit mycket i uterummet nu när vi hade några soliga dagar.

Den här veckan har jag tvättat babykläder och barnvagnen, men mest har det varit fokus på Johns körkort… Körkort utfärdade utanför EU är bara giltiga i ett år från att man flyttat till Sverige, sen är man tvungen att ta svenskt körkort enligt samma procedur som de som tar körkort för första gången. Däri ingår att punga ut ca 3000 kr för riskutbildning med halkbana och en föreläsning om alkohol och andra riskfaktorer. SEN är man redo att ta teoriprovet och köra upp. Dock fanns det inga lediga tider för att göra teori- och körprovet här i trakterna förrän i september, så John fick ta sig ända till Göteborg för att kunna fixa körkortet innan mitten av maj. Heja Sverige. Som tur är klarade han båda på första försöket!

Den här helgens projekt är att hitta en soffa. Att provsitta en massa soffor är inte jättekul som höggravid klumpeduns, men det är värre att vara utan soffa.

Jag, bulan och Crocsen. John köpte matchande Crocs till oss när vi flyttade in i huset. Vi har verkligen gått all in på Svenssonlivet.

Advertisements

Svärmor på besök och flytten närmar sig

Nästa vecka flyttar vi till vårt hus! Och samtidigt blir jag föräldraledig! Påskhelgen kom väldigt lägligt och vi har haft tid att både vila och förbereda inför flytten.

Johns mamma Dianna for hem i onsdags efter en dryg vecka i ett kallt Skåne. Medan jag jobbade turistade John och Dianna i Köpenhamn och Malmö. Under helgen tog vi färjan från Helsingborg till danska Helsingör och såg Kronborgs slott och konstmuseet Louisiana. Färjan var precis som vilken färja som helst med sprit- och godisshop och restauranger, men resan över tar bara 20 minuter. Om man vill äta nåt annat än en snabb korv får man därför “tura”, det vill säga åka fram och tillbaka några gånger.

I Köpenhamn

Omöjlig hund med sin farmor

John och Dianna framför Kronborgs slott

Streetfood i Helsingör

Jag är nu 36 veckor gravid och ska alltså bara jobba till slutet av nästa vecka. Efter att vi köpte barnvagn och babyskydd till bilen i början av året har vi lagt babyshoppandet åt sidan och bara försökt vada genom allt pappersarbete och alla beslut kring flytten, men när Dianna var här åkte vi på en liten shoppingrunda för att skaffa lite nödvändigheter till bebisen. Det gjorde mig lätt stressad över tanken på alla bebissaker och möbler vi behöver. Det enda vi kommer att ha i möbelväg i nya huset är vår säng och ett köksmöblemang. Åtminstone en soffa att hänga i med bebisen kunde säkert vara bra. Eller en bekväm gungfåtölj som Dianna tyckte vi skulle skaffa med tanke på amning och nattande av bebis. Jag får väl helt enkelt boa/shoppa så in i Norden från det att jag slutar jobba tills bebisen bestämmer sig för att titta ut.

Gravidupdate 33 veckor

Jag och magen var på tillväxtultraljud igår. Bebisens mått var typ mitt på tillväxtkurvan och allt såg bra ut. Den väger redan över 2 kg! Halsbränna är fortfarande det mest irriterande besväret, så det kunde ju verkligen vara värre.

Och tur är väl det att bebisen verkar må bra där den är, för all fokus just nu är på papperskrigandet med banklånet och flytten. Vi är verkligen inte redo om bebisen skulle komma för tidigt. På måndag kommer Johns mamma Dianna på besök och stannar i tio dagar, så då får vi ta en välbehövlig paus från flyttstressandet och försöka se skönheten i Skåne i mars 🙂

För att rädda den här ointressanta uppdateringen kommer här en bild från när Juno var extra tillgiven för nån vecka sen.

 

En kylig helg i Aarhus

Det blev plötsligt vinter här nere i söder och vi har fått njuta av snö i några dagar. Förra helgen, som råkade vara den kallaste hittills den här vintern, besökte vi lillebror André i Aarhus där han är på utbyte vid Det Jyske Musikkonservatorium och får vara med om en massa coola grejer. Med bil tog det knappt fyra timmar från Eslöv genom platta landskap i Skåne och Danmark, med avbrott för broarna över Öresund, Stora Bält och Lilla Bält. Vi hittade ingen hundvakt, så Juno fick komma med och bo på hotell med oss.

Vi plockade upp André i hans studentlägenhet där 12 studeranden delar kök och vardagsrum.

Sen tog vid en tur in till centrum och promenerade omkring i museibyn Den Gamle By tills vi fick för kallt och drog vidare. Det var ont om hundvänliga restauranger i Aarhus, så det blev pizza och tupplur på hotellrummet före vi gick på bio på kvällen. Black Panther på IMAX 3D var en urbra bioupplevelse.

På söndagsmorgonen kände André sig krasslig, så John och jag for på tumanhand till konstmuseet ARoS med dess regnbågspanorama med utsikt över Aarhus. ARoS mest kända verk är säkert skulpturen Boy, men det fanns en massa annat intressant också för mig som inte är någon jätteflitig museibesökare.

Till sist en fotosession uppe i regnbågspanoramat.

Efter museet hämtade vi mat och hängde hos André en stund före det var dags att köra hemåt. Det var roligt att hälsa på och åka på en minisemester före vi går all in på förberedelser för flytt och bebis.

Tredje trimestern är här

Jag hade ingen graviditetsdiabetes, men mitt blodtryck hade gått upp, så barnmorskan ville att jag skulle vara uppmärksam på varningstecknen på havandeskapsförgiftning. Alltid finns det något att oroa sig för.

Så här i början på tredje trimestern börjar jag känna av graviditeten på fler sätt än att magen växer. Ett par kvällar har mina armar domnat bort på ett väldigt obehagligt sätt och den här veckan har jag gått omkring med halsbränna och lite smärtor här och där. Det börjar nog bli lite mer som jag trodde att det skulle vara att vara gravid.

Och på tal om krämpor. Här i Sverige bestämmer du själv hur långt före beräknat datum du börjar föräldraledigheten, dock tidigast 60 dagar före, men du måste meddela arbetsgivaren två månader på förhand. (Det går kanske att ändra sig senare.) Marie i vecka 28 mådde i alla fall bra och tyckte att ungefär två veckor före verkade rimligt eller på gränsen till onödigt tidigt. Det blir spännande att se vad Marie i vecka 38 tycker.

Hej februari

Februari är äntligen här och det märks att det blir ljusare för varje dag som går. Nu har jag jobbat fem veckor på nya jobbet och det börjar kännas som vardag. Speciellt efter att Juno började hunddagis har rutinerna fallit på plats. Juno verkar glad att komma till hunddagiset och glad då vi hämtar henne och jätteglad att ta en tupplur då vi kommer hem.

Jag trivs jättebra på jobbet så här långt. Jag har varken för mycket eller för lite att göra och får koda hela dagarna, men blir inte lämnad vind för våg heller. Kollegerna är trevliga och det känns lätt att komma in i som ny. De närmaste två veckorna kommer att vara lite annorlunda, för då kommer jag att gå utbildningar med andra nyanställda på företaget och sitta på föreläsningar från åtta till fem nästan varje dag för att typ lära mig använda mjukvaran som vi utvecklar.

Men före det tidigt på måndag morgon ska jag till MVC på rutinkoll med glukosbelastning för att se om jag har graviditetsdiabetes. Och eftersom jag alltid tar ut alla slags besvikelser och katastrofer i förskott har jag redan ställt in mig på graviditetsdiabetes och kommer att fira om jag nu mot förmodan inte skulle ha diabetes. Kanske med en fastlagsbulle eller nåt annat för tillfället passande. Runebergstårta tror jag blir svårt att få tag på.

Det känns absurt, men det börjar vara dags att meddela arbetsgivarna våra föräldraledighetsplaner, så vi har suttit lite och spekulerat och räknat pengar och dagar. Vi räknade till exempel ut att det är ekonomiskt fördelaktigt om bebisen orkar vänta minst sex dagar efter det beräknade datumet, eftersom John då kommer att ha jobbat ett år på sitt jobb och vara berättigad till föräldralön. Så tips på hur man inte startar en förlossning tas tacksamt emot. Nånej skoja bara. Det blir nog bra ändå.

Gravidfashion och hunddagis

John var hemma i Tennessee i en dryg vecka och kom hem med kappsäcken full med gravidkläder och babykläder (det här låter som en överdrift, men det är det inte). Det som John trodde var försenat julfirande med hela släkten visade sig vara kombinerat julfirande och lite baby shower. Och eftersom det här var en amerikansk baby shower och amerikaner inte tror på lagom så fullkomligen drunknar vi nu i små bodyn och andra yttepyttekläder. Jag fick se en jättesöt och rörande video från när John öppnar påse efter påse med minikläder inför släktingarna och undrar om vi faktiskt behöver så mycket och alla mammor på plats bara skrattar och ser menande på varandra.

Johns mamma Dianna hade också insisterat på att köpa en hel hög med gravidkläder åt mig. Som den praktiskt (och ekonomiskt!) lagda person jag är hade jag tänkt att det är ju ändå rätt kort tid man är gravid så jag klarar mig säkert med två par gravidjeans och ett par skjortor utöver mina normala kläder. Jag har nog tagit lite stolthet i att handla så lite gravidkläder som möjligt. Lite som om det hade varit fult, och inte anstå en modern kvinna (lol), att gå all in på graviditeten och moderskapet. Vilket låter väldigt dumt nu när jag sätter ord på det.

Men tack vare svärmor har alltså min gravidgarderob nu mer än fördubblats och jag får motvilligt erkänna att tröjor med plats för magen faktiskt är superbra (och då är min mage inte jättestor ännu). Även om jag får på mig mina vanliga tröjor börjar fler och fler bli för korta och jag får gå och dra ner dem hela tiden eller använda de få mer tältliknande skjortor jag har. Jag har alltså kommit till den banbrytande insikten att kläder med rätt passform är bättre än kläder med fel passform. Bra där.

In other news så ska Juno börja på hunddagis i övermorgon! Eller vi ska i alla fall testa ha henne på hunddagis och se om hon trivs. Det är stressigt som det är att börja nytt jobb, men det har inte precis blivit enklare av att koordinera jobbresorna och hundrastandet med John som också jobbar i Lund, speciellt som vi bara har en bil och resan tar 20 minuter med bil och en knapp timme med kollektivtrafik. Med hunddagis blir det förhoppningsvis mindre stress och mindre dåligt samvete. Vi håller tummarna för att hon trivs och kommer överens med de andra dagishundarna.

Första veckan på jobbet

Första veckan på jobbet är över och hittills känns det bra! Det ser ut som att jag kommer att jobba med programmering i C med en kod som har hängt med rätt länge och håller på att förnyas. Typ alla kolleger är män, men det är ju som vanligt då. Jämfört med mitt förra kontor på UT med dragiga fönster och möss är det här kontoret rena himmelriket med skrivbord som kan höjas till ståhöjd och kaffe, te, bubbelvatten, fruktkorgar och så frukost varje fredag. Fast så förväntas man ju vara på kontoret samvetsgrant också…

Sen måste jag bara få gnälla lite över vintern här i Skåne. Det regnar. Hela. Tiden. Vår gräsmatta är som ett kärr och jag tror att vattenpölarna här omkring inte torkat upp sedan i somras. Och tack vare Juno blir det många promenader i mörker och regn. Det är säkert bra för hälsan att jag “måste” ut och promenera varje dag eftersom jag inte vågar klättra längre, men speciellt njutbart är det ju sällan. När jag beklagade mig över regnet för pappa sa han att det är samma klimat som i England, vilket på något sätt tröstade lite och gjorde det lite romantiskt med allt det här jävla regnet. Typ det är inte bedrövligt väder, det är bara brittiskt klimat faktiskt. Tack för den pappa 🙂

Hej då, 2017! Gott nytt år, 2018!

Sen 2 veckor är min Javakurs slut och jag är tillbaka i Eslöv. Hurra! Imorgon börjar jag mitt nya jobb som nån slags IT-konsult. Eftersom jag är uthyrd konsult och bara haft en en timmes intervju med min nya chef vet jag inte jättemycket om vad jobbet kommer att innebära, men företaget verkar spännande. Jag ska jobba på en R&D-avdelning, vilket säkert skiljer sig en hel del från akademisk forskning, men det kanske är lite liknande också.

En av de sista helgerna under kursen hälsade John på i ett juligt Stockholm

Ja, så är jag ju också gravid i 22:a veckan!! Det är roligt och nervöst och vi längtar tills vi får träffa lilla bebisen. Så här långt har jag mått hur bra som helst och sen ungefär tre veckor tillbaka har jag kunnat känna bebisens rörelser i magen. Och magen den växer för varje vecka som går. Jag hoppas att jag fortsätter må bra, för vi ska förstås passa på att flytta i april, tre veckor före beräknat datum…

Magen känns betydligt större än den ser ut på den här bilden…

I början av hösten fick vi veta att ägarna till huset vi hyr i Eslöv bestämt sig för att sälja. Vi hade redan under sommaren börjat gå på visningar för att hitta något eget, men då fick vi lite eld i baken och i november slog vi sedan till på ett stenhus i Malmö från 20-talet. Jag har aldrig ägt min bostad tidigare och det känns lite nervöst. Jag ser mycket fram emot att bo mer centralt och nära till klättringsgymmet och hundparker och restauranger och bion och sånt i Malmö. Nu kanske man inte just går på bio så mycket med en bebis, men i alla fall.

Hit ska vi flytta!

Till sist en bild från Vasa, där vi firade jul för en vecka sen. Trots runt noll grader och bar mark var det tillräckligt tjock is i Månviken för att vi skulle kunna gå ut lite på isen. John fick också testa sparkstötting för första gången. På juldagen började det sen snöa ordentligt, så vi fick verkligen vara med om riktig vinter i Vasa.

Efter fem veckor i Stockholm

Tiden har gått så himla snabbt. Jag trodde att det skulle bli mer jobb om kvällarna, men dels hinner man med det mesta under dagarna och dels behöver min hjärna vila och typ kolla några avsnitt Rupaul’s Drag Race. Juno trivdes jättebra här i tre veckor och Challe var en hjälte som gick på långa promenader med henne under dagarna. Nu är hon dock tillbaka i Eslöv med John.

Den här veckan har det varit databaser för hela slanten. Känner inte att databasadmin är mitt kall direkt, men tror det är bra att kunna åtminstone grunderna.

Den 20:e november gäller det. Då har jag och en annan från Malmö intervjudag där nere och ska bli intervjuade av upp till fem-sex företag under en och samma dag. Förhoppningsvis får jag napp…

Om en timme ska jag ta nattåget ner till Skåne. Håll tummarna för att ingen snarkar i min kupé!