Min första vecka ensam hemma med lillon går mot sitt slut. Det kanske är lite tidigt att börja prata om några rutiner, men lite mönster börjar jag skönja i dygnsrytmen. De längsta sovpassen brukar vara ett sex timmars pass på natten och ett två timmars pass i bärsjalen före lunch. Ibland kan vi också få till en längre tupplur i bärsjalen sent på eftermiddagen. Vagnen är inte någon favorit alls, men så har det ju också varit väldigt hett ute de senaste veckorna. Däremellan är det mest amma vagga byta blöja och kanske någon kort tupplur.
Sen måste jag få klaga lite på den svenska byråkratin. Jag ringde Försäkringskassan för fjärde gången sen i februari, då jag först skickade in ansökan om föräldrapenning och utredning om försäkringstillhörighet. De utreder alltså först om jag hör till det svenska socialskyddet och sen börjar de behandla ansökan om föräldrapenning. Den här gången fick jag veta att behandlingstiden för försäkringstillhörighet är tre-sju månader (!) och under den här tiden får man bara snällt vänta på sina pengar. Arrgh.